En särskild sol/A Sun of One's Own
Aguélimuseet, Sala 2015
"På samma sätt som världarna härstammar från solarna, härstammar varje konstnärs egen värld från den egna solen, som får honom att se skapelsen ur en ny vinkel.”
Ivan Aguéli
"I Aguélimuseets Travershall går konstnären Erika Dahlén i dialog med mystikern och målaren Ivan Aguéli. Hon har tagit fasta på hans tankar om ljuset, om den personliga sol som varje konstnär blir förärad och har som uppdrag att återge skenet av. Genom att doppa textila material i färg som får flyta ut till organiska former upptäcker hon platser som verkar existera i gränslandet mellan den inre och den yttre verkligheten. Uppmärksamt följer hon färgens interagerande med materialet för att i lyckliga fall belönas med ett landskap, en plats som verkar ha uppstått ur sig självt. Med skulpturserien ”Målarens hus” skapar hon tillfälliga rastplatser till nomaden och kosmopoliten Aguéli, formade av värmande filt."
QUALIA - språk men inga ord/language but no words/linguagem mas sem palavras
En installation för Palácio de Dom Manuel i Évora, Portugal 2014 organiserad av Foundation Obras i samarbete med Câmara Municipal de Évora och Sveriges ambassad i Lissabon. Projektet genomfördes med stöd av Stiftelsen Helge Ax:son Johnson.
I samband med utställningen gjordes en översättning till portugisiska av Tomas Tranströmers dikt "Från mars -79"
(Det vilda torget, Bonniers, 1983):
"Från mars -79"
Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.
"Em Março de 79"
Farto de todos aqueles que vêm com palavras, palavras mas nenhuma linguagem
ponho-me a caminho da ilha coberta de neve.
O que é selvagem desconhece palavras.
As páginas não escritas espalham-se por em todas as direções!
Deparei-me com rastos de veados na neve.
Linguagem, mas sem palavras.
Översättning:Johan von Friedrich, Luis Pintassilgo
TRANSIT
Installation Lunds domkyrka 2012
"Kryptan är i sig ett rum för övergångar. Genom tiderna har många människor vandrat genom kryptan. Brunnen ger oss anledning att tro att dop firats här. Gravstenarna påminner oss om döden som gräns och som port till en annan tillvaro. Om Domkyrkan är en kropp befinner vi oss i kryptan i hjärtat, det inre rummet. Det är mörkare här. Det tar en stund för ögonen att vänja sig när man kommer ner från den övre kyrkans ljusare rum. Vi inbjuds att stanna till och invänta samspelet mellan öga, ljus och sten. Vandringen mellan kolonnerna får sin egen rytm.
Dahlén experimenterar med färg som bärare av ljus. Färgen tycks sväva i luften. Lätthet möter stenens tyngd. Konstnären målar med ljus liksom kryptans arkitekter samspelat med ljuset för att bygga rummet. (...)
Erika Dahlén är intresserad av ett konstverks tillblivelse. Hon undersöker hur verket växer fram och blir till. Verket fortsätter att skapas i samspel med betraktaren, rummet och ljuset."
Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan
(...) Torktrasan i målarens hand är av det slag som allt eftersom måste fläckas, slumpvis. Trasan tar del i arbetsprocessen, en invigd mottagare av spår av handlingar och beslut, impulser och överväganden, kanske även stundvisa sammanbrott. Det vita tyget tar emot utan att värja sig. Den ställer inga villkor på hanteringen, hävdar inga synpunkter eller krav på estetisk ordning och utformning. Det blir som det blir när någonting tar form utan att dess tillblivelse observeras.
(...) Men när trasan vecklas ut framträder ur vecken en bild som är fri från syfte och målsättning (Trasa II/Cloth II). Det var inte på detta oansenliga stycke tyg som det avsedda – målningen, konstverket – tänktes uppstå. Ändå skedde det. I den stund som målaren blir varse hur hjälpredan, trasan, bär vittne om en akt som inbegriper dem båda, och sedan låter bilden av trasan bli till på en ny duk, uppstår en ny metafor med egen potentiell mening. En tillblivelse av färg på materia, ett stillsamt visuellt mirakel med i sig lika stark utstrålning som den magiska målningen (Målning I/Painting I), vars pulserande himmelsblå yta fångar betraktarens blick och erinrar om att färg är ett under av ljus som bryts sjufalt i sin rörelse och riktning."
Ur katalogen Erika Dahlén WORKS 2010-2013
Nina Weibull, Fil.dr., 1:e intendent med ansvar för konstsamlingarna på Stockholms universitet, redaktör på Divan - tidskrift för psykoanalys och kultur
foto: Anna Kallberg
IN MEMORIAM
Katarina kyrka, Stockholm 2010
Installationen IN MEMORIAM som öppnades i Katarina k:a under Allhelgonahelgen, handlade om döden men också om personer som blivit förebilder. Inte för att de gjort något märkvärdigt som de uppmärksammats för, utan för att de – mitt i sin mänskliga ofullkomlighet – kunnat förmedla glädje, hopp och inspiration till någon i sin omgivning. Personer som har gjort starkt avtryck i någons liv, hjälpt någon att hålla modet uppe och gjort livet lite lättare att leva.
Genom att lämna in fotografier på en avliden närstående som i sitt liv varit en förebild i den här bemärkelsen, kunde alla som ville bidra till verket. Bilderna skannades in, bearbetades digitalt och skrevs ut på transparent film som fästes på kyrkfönstren. Man kunde även bidra med en text eller bara skriva namnet på den person man ville lyfta fram på ett papper och sätta upp på kyrkväggen. Utställningen fylldes sedan på med besökarnas texter och bilder under periodens gång och växte till ett rikt material som skildrade många intressanta livsöden.
De som lämnade in bilder var till stor del privatpersoner men även arbetsplatser och skolor bidrog på olika sätt. Sjundeklassare från en närliggande skola gjorde linoleumtryck och skrev texter om anhöriga de förlorat.
Installationen IN MEMORIAM påminde om avtrycken vi gör i varandras liv och om att varje människa har en berättelse värd att berättas.
foto: Jann Lipka
För panorering av installationen "In memoriam" se: http://www.360cities.net/image/in-memoriam-erika-dahlen-katarina-kyrka#34.90,-23.20,70.0 (foto: Jann Lipka)